Suédois modifier

Étymologie modifier

Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.

Verbe modifier

Conjugaison de kliva Actif Passif
Infinitif kliva klivas
Présent kliver klivs, klives
Prétérit klev klevs
Supin klivit klivits
Participe présent klivande
Participe passé kliven
Impératif kliv

kliva \Prononciation ?\

  1. Faire un pas.
    • Jag brukar kliva på bussen vid simhallen, och kliva av den vid järnvägsstationen.
      J’ai pour habitude de monter dans le bus à la piscine, et de descendre à la gare.
    • Kliv ur bilen!
      Descends de la voiture !
    • Barnen klev över staketet.
      Les enfants ont franchi la barrière.
  2. Marcher, mettre le pied sur ou dans quelque chose.
    • Usch, jag klev på en snigel.
      Oups, j’ai marché sur un escargot.
    • Mamma, han klev på min tå!
      Maman, il m’a marché sur le pied !
    • Kliva i snön.
      Marcher dans la neige.

Synonymes modifier

Apparentés étymologiques modifier

Prononciation modifier

Prononciation manquante. (Ajouter)