Suédois modifier

Étymologie modifier

Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.

Verbe modifier

Conjugaison de slippa Actif
Infinitif slippa
Présent slipper
Prétérit slapp
Supin sluppit
Participe présent slippande
Participe passé sluppen
Impératif slipp

slippa \Prononciation ?\ transitif

  1. (Ne pas avoir besoin de faire quelque chose ou être devant quelque chose qu'on ne veut pas faire)
    • Jag skulle be att få slippa.
      Je demande à ne pas le faire.
    • Jag slipper det.
      Je t'en dispense.
    • Inte slippa något.
      Devoir faire quelque chose.
    • Söka slippa någon.
      Tâcher d'éviter quelqu'un.
    • Jag slapp frågan.
      Je n'ai pas été interrogé.
    • Låt mig slippa dessa förebråelser.
      Épargnez-moi ces reproches !
    • Du slipper läxorna.
      Tu n'as pas besoin d'apprendre tes leçons.
    • För den här gången slipper du med en tillrättärisning.
      Pour cette fois, tu en seras quitte pour un avertissement.
    • Slippa betala.
      Ne pas avoir besoin de payer.
    • Han slapp dö.
      Il échappa à la mort.

slippa intransitif

  1. Glisser, échapper (de).
    • Glaset slapp ur hans hand.
      Le verre lui glissa des mains.

Notes modifier

  • inte slippa = devoir

Prononciation modifier

Références modifier