stroñsañ
Breton modifier
Étymologie modifier
Verbe modifier
stroñsañ \ˈstrɔ̃.sːã\ intransitif-transitif direct (voir la conjugaison), base verbale stroñs-
- Ébranler, secouer.
- Cahoter.
- An trenioù saoz zo marcʼhad-mat met kozh, trouzus, gorrek ha stroñsañ a reont diehan. — (Erwan Kervella, Un Dro-Vale in Yud, Mouladurioù Hor Yezh, 1985, page 102)
- Les trains anglais sont peu chers, mais vieux, bruyants, lents et ils cahotent sans arrêt.
- An trenioù saoz zo marcʼhad-mat met kozh, trouzus, gorrek ha stroñsañ a reont diehan. — (Erwan Kervella, Un Dro-Vale in Yud, Mouladurioù Hor Yezh, 1985, page 102)
Variantes dialectales modifier