Breton modifier

Étymologie modifier

Du moyen breton fusill[1], de l'ancien français foisil, fuisil.

Nom commun modifier

Singulier Pluriel
fuzuilh fuzuilhoù

fuzuilh \ˈfyː.zyʎ\ féminin

  1. Fusil.
    • Ur soudard, ruz e vragoù, a oa eno, fuzuilh ha baionetez gantañ, harp e gein ouzh ur gloued. — (Yeun ar Gow, Skridoù, Hor Yezh, 2000, page 20)
      Un soldat était là, en pantalon rouge, avec fusil et baïonnette, le dos appuyé contre une barrière.
    • Ur manacʼh yaouank-flamm, hag a yoa o chom er penn pellañ eus ar gouent, a zihunas o klevet an tennoù fuzuilh kentañ. — (Lan Inizan, Emgann Kergidu 1, Éditions Al Liamm, 1977, page 38)
      Un très jeune moine, qui logeait à l’extrémité du couvent, se réveilla en entendant les premiers coups de fusil.
    • Un abardaez, war-dro peder eur diouzh an noz e kreiz ar goañv, e voe gwelet soudarded, ganto o fuzuilhoù karget, o vont er-maez eus a gêr Lambal. — (Lan Inizan, Emgann Kergidu 1, Éditions Al Liamm, 1977, page 35)
      Un soir, vers quatre heures de l’après-midi, au milieu de l’hiver, on vit venir des soldats avec leurs fusils chargés, sortant de la ville de Lamballe.
    • Ha dirak va daoulagad e welan kontilli, klezeier, fuzuilhoù, lakaet aze evidon d’en em lazhañ. — (Christopher Marlowe, Fostus an doktor daonet, adaptée par Roparz Hemon, in Pemp pezh-cʼhoari berr, Skridoù Breizh, 1944, page 106)
      Et devant mes yeux je vois des couteaux, des épées, des fusils, mis là pour que je me tue.

Variantes orthographiques modifier

Dérivés modifier

Vocabulaire apparenté par le sens modifier

Références modifier

  1. Jehan LagadeucCatholicon, Tréguier, 1499